LivetMedLea

Nu har vi semester!

Vi åkte ner med Agneta och Per torsdagen 21:a juli och har varit i Kalmar en vecka nu. Husse är i Cypern, vilket vi tjejer i familjen inte tycker om och vi saknar honom mycket!

Vad har vi gjort under denna veckan då? Vi har byggt en liten gård till lillan i trädgården så hon kan springa ut och in som hon vill. Det är vi inte vana med på översta våningen i Stockholm! Vi har hälsat på Martins föräldrar och BellaBojs där de bor på Öland och lekt massa. Vi har också varit i Dörby och byggt ett nytt agilityhinder. Lea tyckte inte alls om gungbrädan, men vi måste fortsätta öva!

Igår var det jättevarmt och soligt och lillan lekte med Bella hela dagen, men idag regnar det och är avslaget väder. Vi sitter inne och latar oss. (Eller snarare, matte pysslar med lådor på vinden medan lillan ger sitt moraliska stöd).

Matte ska jobba fredag, lördag och söndag. Vi får se var lillan ska hålla till då. Husse kommer äntligen ner på lördag kväll och så får vi förhoppningsvis finbesök från Vetlanda på Måndag.

Här kommer lite bilder från bilresan och Öland

Vi lämnade veterinären vid 11:15 efter att ha tagit gallsyrebelastningen sedan 8:00. Lea var en stjärna, men fick stickas ett par extra gånger för att det gick så långsamt. Jag har som vana sedan förra gångnen att inte vara med vid provtagningen, eftersom jag blev svimfärdig förra gången. Därför fick Martin assistera istället, men stackarn var alldeles kritvit i ansiktet när jag kom tillbaka och var tvungen att sätta sig ner. Efter lite mat och väntan var det dags för andra omgången, men då sa vi båda ifrån.

Som sagt, efter en mysig omväg hem ringde de redan med beskedet att resultaten hade varit lysande och helt normala: Du kan glömma det här med Leas sjukdom nu sa veterinären. Det var en stor tung sten som lossnade ifrån mig! Vi blev såklart överlyckliga!

Det gick några veckor från att lillan slutade äta till operationen på Ultuna. Ett tag kändes alltihopa hopplöst. Det var väldigt tungt och jobbigt och vi var så oroliga. Men efter operationen, då vi såg Lea komma gåendes med en skötare och en stor krage runt halsen blev jag (nästan) religiös! Detta var i början av maj och sedan dess har återhämtningen gått bättre än förväntat! Efter tre dagar ville lillan redan springa och leka. Hon kräktes galla ett par veckor, men det försvann sedan. Det enda negativa är att hon blivit lite kinkig och bortskämd sedan vi försökte truga i henne allt gott.

Idag väger hon 3,6, till skillnad från 2,4 efter operationen. Hon har ätit upp sig ordentligt och vuxit. Den fina vuxenpälsen har börjat bli synlig också :)

Vi vill verkligen tacka alla för deras underbara stöd, speciellt Martins föräldrar som har ställt upp enormt mycket! Jag är så glad att vi hade möjligheten att göra Lea frisk!

Nu kan ringenting stoppa oss! Vi fortsätter öva med agilityhindrena och Lea tycker det är roligt. Igår hoppade hon relativt högt, två hinder i rad och hon rusar genom den 5 meter långa tunneln. Bella gör också fina framgångar. Vi fick henne genom hela tunneln ett par gånger och hon hoppade högt över hindrena.

Agneta och jag sa i våras att vi längtar till den dag då båda hundarna är friska. Att se dem leka och hoppa igår bekräftade attlt arbete vi har gått igenom!

Här är en bild från en trött Lea hemkommen efter sista gallsyrebelastningen!

Vi har tillsammans 2 hinder, en blå tunnel och slalompinnar. Bella fick en bra första igångspark. Hon hoppade långt över hindret och följde med matte flera gånger i slalombacken :)

Idag hade vi störst framgång med lillan hittills - Hon kröp igenom Hela tunneln (som är fem meter) och hoppade jättefint. Det svåra upplever vi är att hålla hundarnas koncentration. Efter två hopp börjar allt annat bli mer intressant. Vi gav nästan upp i början, men efter att vi väntat ut henne och lekt kapplöpning orkade hon med mer än väntat. Vi är såå stolta :)

Om vi nu börjar en agilitykurs efter jul eller till nästa sommar blir koncentrationen det absolut viktigaste - och svåraste momentet!

Många kursbeskrivningar säger att man tränar inkallning och att detta är ett viktigt kommando. Vi har alltmer börjat märka att Lea måste lära sig detta. Teorin är att vi ska ha ett speciellt ord och att vi måste lära in detta under kontrollerade former. Det går inte att börja "i naturen", för det är instinkter som får henne att rusa iväg och då finns det få som kan hindra. Idag sprang lillan efter en inlinesåkare längs med vägen och struntade totalt i att matte och husse skrek. Viktigt!

Det är verkligen roligt att börja träna igen. Under tiden Lea varit dålig har hon inte velat eller kunnat äta och inte varit intresserat av godis - då är det lönlöst! Nu är det fokus på disciplinering, träning och lek :)

Om en vecka blir det gallsyrebelastning på Albano för Förhoppningsvis sista gången!

Här är lite bilder på bästa vännerna i Frösunda: